onsdag, mars 07, 2012
Klosstrofobi
Att man med Lego kunde bygga sig en värld helt utan människor var en mycket viktig del av min legokärlek. Det fanns helt enkelt inga människofigurer. Eller åtminstone mycket få. De var en avvikelse. Nu bygger man världar enligt instruktion på paketet, att fylla med människofigurer som även de har medföljande personlighetsinstruktioner. Se själv receptet. Jag skulle inte släppa in de här människofigurerna i mitt liv, oavsett om de var piratkaptener eller skönhetssalongentreprenörer i cabriolet.
"Pojkapor leker med mänskliga pojkleksaker, och flickapor leker med både pojk- och flickleksaker" skriver någon i en kommentar. Det har det tydligen forskats fram. Påstås det. Vore det inte mer intressant att forska på hur spädapor kan veta vad som är vad? För man kan väl inte utgå ifrån att det är lika självklart för människor som för apor. Apor bygger ju till exempel inga egna bilar, använder inte apbarnvagnar och så vidare.
Själv vill jag bara rymma till skogs när den deprimerande debatten återigen blossar upp. Vi låter inte människan vara. Vi gör människan till kön både genom att hävda det påstått konstruerade könet och det påstått biologiska. Det gapades om de där föräldrarna som inte "skulle berätta för sitt barn vilket kön det har". Förutom att är var en mediaförenkling är det är ett icke-problem: barnet kommer på det själv mycket snabbt.
Själv är jag så tacksam för alla de barn jag aldrig fått. Tacksam att jag slipper dem, tacksam att jag slipper ge dem leksaker jag inte gillar. Tacksam att jag slipper vägra ge dem vidriga leksaker de vill ha. Mina ickebarn sitter alla på golvet och leker med stenar och kottar. På så vis har jag åtminstone befriat dem som individer. Genom att inte sätta dem till världen. För i världen blir du könsfånge, vare sig du vill det eller inte, på det ena eller andra sättet.
Förutom alla andra sätt du blir fånge på, alltså.